Veckans fundering..
2011-04-19 @ 07:59:15
Mina funderingar brukar dyka upp på tisdagar tydligen :) haha funderar lite extra då kanske! Att fundera mycket är min positiva egenskap, men även min mest negativa. Visst, jag tänker genom det mesta nogrant innan jag gör något. Jag gör oftast inte saker på impuls, utan jag har tänkt många för-och-emot tankar innan.. Det kan ju vara bra, för då har jag ingen andra än mig själv att lägga skulden på om det inte går som jag har tänkt :)
Men ibland tänker jag lite för mycket!!!!
Jag kan överanalysera saker eller händelser, så det bara blir kaos i mitt huvud eller att jag sitter igen med en massa tråkiga känslor som inte alla gånger är nödvändiga??!
Det är min negativa egenskap (bland många andra såklart, jag är inte perfekt ). Ibland kan jag bli tokig på mig själv över att jag inte bara kan GÖRA saker helt impulsivt eller bara strunta i saker som blir sagt eller gjort istället för att "tänka sönder" det i små molekyler tills jag känner mig paranoid..
Tänker ibland att jag nog gör det därför att det är et kontrollbehov jag har?? Jag vill ha allt klart, inget ska vara osäkert på något vis. Jag vill VETA, annars blir jag osäker på mig själv och det är en känsla jag inte tycker om! Det skulle faktiskt vara skönt för mig att bara skita i saker ibland och ta livet lite lättare. Jag tror att jag skulle bli mera harmonisk i mig själv. Men vi är ju alla olika, detta är en del av mig :)
Så till funderingen/tanken: Har ju börjat jobba en del nu, och tycker att det är skönt som jag skrev igår. Men samtidigt rår jag inte för panik-känslorna jag kan känna. :/ Är så rädd för att gå miste om Mollys utveckling, att hon ska bli stor medans jag är borta. Tänk om hon börjar krypa eller gå medans jag är på jobb? Tänk om jag inte får vara med på hennes första steg?? Hennes första ord? Saker hon gör! Jag vet ju att man inte kan vara med jämt, och jag vet inte varför jag känner så just nu. Jag kan inte komma ihåg att jag hade såna tankar när pojkarna var små.
Sen tänker jag: gud vad egoistisk jag är!!! Tänk på Lars då?? Så är det ju för honom nästan varje dag! Jag har ju fått vart med på mycket mera än vad han har gjort. Man kan ju helt enkelt inte tänka så! Jag kanske missar hennes första steg, men jag har ju faktiskt fått vara med om mycket! När hon flina för första gången, skrattade (det har jag spelat in på telefon) rullade över på mage, satt själv utan stöd... Så NEJ, det är faktiskt inte synd om mig och det vet jag!! Men känslan sitter där...
Är nog många som känner lika som jag skulle jag tro :)
Nu ska jag ta ett varv med snabeldraken, sen kommer en sprickfärdig Charlotte och hälsar på :) Hon har BF idag, så jag hoppas hon och Pär får sin lilla bebis snart!
Pöss och kram på er!!!!
//Wenche
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()